Valet

Det har pågått en längre tid. Politiker, ekonomer och forskare ser de ideella organisationerna som en möjlig part i att lösa samhällets problem med fattigdom. En resurs som inte belastar skattepengarna, näringslivet eller alla de människor som tjänar mycket pengar och lever i överflöd. Tanken är enkel – de som vill kan arbeta med fattiga. Hur de finansierar detta får de fixa det själva.Nu vore det ju toppen om man kunde göra i Sverige som i USA, att de rika kunde skänka pengar till dessa ideella organisationer som har intresse av fattiga medmänniskor. Och att de fick dra av detta på skatten. Men det finns julen hake i detta – det innebär ju att man använder skattepengar till de fattiga i alla fall. Bara att de tar en annan väg och gynnar de som tjänar mycket pengar.Myndigheter, organisationer, politiker och forskare diskuterar detta. Det blir till ett ekonomiskt/administrativt problem. Egentligen handlar det ju om hur vi vill ha samhället. Och valet anser jag står mellan ett jämlikt, solidariskt samhälle eller ett hierarkiskt, ojämlikhet samhälle.
Anders Pettersson

Förorternas berättelser

Var på ett Rosa Parks Kafé igår kväll på Solna Stadsbibliotek. Vi samtalade om medias trovärdighet. Janniche Opsahl, som tillvardags arbetar på UR, ledde samtalen. De flesta på Kaféet kom från Stockholms förorter och var unga. Bilden blev mycket tydlig – om inte Public Service gör program där förortens människor kan känna igen sig, höra berättelser om sin miljö, sina intressen och sina liv så kommer man att tröttna, eller man kommer aldrig att ta till sig de medierna. Istället tar man del av födelselandets medier via parabol och internet eller tyr sig till sina egna berättelser och sociala medier.Det handlar inte bara om att göra material och berätta, utan förortens människor måste också synas i rutan, höras i högtalarna, läsas i tidningarna. De måste också vara del av beslutsfattandet.För Public Service är detta en överlevnadsfråga. Vilket man verkar ha insett. Men vägen till detta är lång. Invanda föreställningar om vad som är viktiga nyheter och berättelser måste brytas upp och omvärderas, fördomar måste tas ut i ljuset.Det är med medierna och de svenska och europeiska storstadsförorterna som med Ryssland. När hörde något annat än historier om brottslighet, korruption, missbruk, våld eller förtryck i Ryssland, i svenska riksmedier sist?
Anders Pettersson

Ny match

Medan Jan Emanuel säljer sitt skattefinansierade företag för 222 miljoner så sitter jag med föreningar som gör ett stort jobb, nästan utan några resurser alls. De drivs av människor som inte har höga inkomster, en del är arbetslösa. De drivs av en vilja att skapa något för människor. De vill utvecklas. Kommunerna ger några kronor så man har råd att kopiera sina handlingar. Kommunerna har inte råd att ge föreningar bidrag i Nordöstra Stor Stockholm. Och det är ju klart. Ska man finansiera riskkapitalister och andra lycksökare och samtidigt försöka ge bra äldrevård, förskola och skola så finns där inga pengar kvar. Man får till och med kasta in pensionskapitalet för att finansvalparna ska få tillräckligt att leka med.Säga vad man vill om en Johansson eller en Borelius. De har aldrig stuckit under stol med att de har ett mål i livet och det är att bli rika och mäktiga. Men vad ska man säga om oss amatörpolitiker som tillåter dem att tömma våra resurser? De gjorde ”en tunnel” på oss och vi står där med brallorna nere. Hur ska vi komma in i matchen igen och blåsa skjortan av finansvalparna?

Anders Petterssonanders.pettersson@abf.se

Brunnsvik i Dala-Demokraten

Motiverade deltagare, stärkt självkänsla och flera som går ut i jobb eller vidare till studier. Det är resultatet av de studiemotiverande folkhögskolekurserna, SMF, som drivs i samarbete mellan Brunnsviks folkhögskola, Arbetsförmedlingen Ludvika och ABF Dala Finnmark. I år har vi 72 platser – det är flest i Dalarna.
Målgruppen är arbetssökande ungdomar som fyllt 16 men inte 25 år och som saknar slutbetyg från grund- eller gymnasieskolan. Deltagarna ska anvisas av Arbetsförmedlingen. Kursen pågår i tre månader och syftar till att deltagarna ska bli motiverade att gå vidare till jobb eller söka studier efteråt.
För oss som jobbar på Brunnsviks folkhögskola är det här ett viktigt samarbete. Här får flera ungdomar möjlighet prova på ett alternativt sätt att studera – och lärarna jobbar hela tiden utifrån deltagarnas intresse. Det här är en viktig del i det livslånga lärandet, som handlar om att varje människa ska ha möjlighet att lära sig nya saker oavsett var i livet han eller hon befinner sig.

Dala-Demokraten har skrivit om kursen. Artikeln hittar du här.
Foto: Dala-Demokraten

//Sofie Wiklund
Rektor Brunnsviks folkhögskola
sofie.wiklund@brunnsvik.se

Det finns inga lyckliga horor

 En prostituerad i Bryssel våldtas. Förövaren är en politiker i Europa­parlamentet. När händelsen polisanmäls säger mannen att han betalt för att ha sex. Han menar kort och gott att en hora inte kan våldtas.

De flesta i EU:s medlemsländer har en helt annan syn på prostitution än Sverige. EU skiljer på kvinnohandel och prostitution. Unionens politiker och tjänstemän kallar kvinnohandel för ”tvångsprostitution”. Det är när kvinnor kidnappas eller luras, och säljs för att ha sex.
Prostitution betraktas däremot indirekt som frivilligt. Prostitution är lagligt i bland annat Holland och Tyskland. Många av politikerna i Europa förstår inte varför Sverige har en lag som gör det olagligt att gå till prostituerade.

I Europa finns också sexlobbyn, som vill legalisera prostitutionen och stärka sexindustrins makt. De är inte politiker, utan främst personer som har ett egenintresse i att prostitutionen får vara laglig. Sexlobbyn har talat i Europa­parlamentet i belgiska Bryssel, och det visar att många är för prostitution. Lobbyn ser den svenska synen som ”gammaldags moralisk”.
Men hur kan de kalla den svenska synen ”gammaldags”? Finns det verkligen någon som prostituerar sig frivilligt?
Förutom några få undantag så är svaret NEJ. Det finns en anledning till att en person som han eller hon gör. Många som blivit utsatta för sexuella övergrepp prostituerar sig. En del hävdar ändå att kvinnan har ett val, och för flera år sedan skulle jag kanske hållit med dem.

Men världen är inte så svart eller vit. Tragiska upplevelser får vem som helst att agera destruktivt. Då är det samhällets skyldighet att hjälpa till, inte att låta en människas tragiska öde fortsätta.
Samtidigt är hon rädd för att sexindustrin är så mäktig. Den kalkylerar om vinster och förluster, precis som vilket företag som helst.
Den svenska lagstiftningen är unik. För att minska prostitutionen, så måste vi se till att det inte finns de som går till prostituerade. Samtidigt har polisen fått mer resurser för att bekämpa prostitutionen. Den är otroligt bra, och lägger inte skulden på de prostituerade som har det svårt.

Men för vanligt folk, medierna och politikerna på kontinenten är lagstiftningen kontroversiell, och de svenska EU-politikerna kämpar i motvind.
Men vi som kämpar mot prostitutionen får inte vika oss en tum. Vi måste visa att de prostituerade inte är kroppar, utan människor som av olika skäl tvingas till prostitution. Ingen ska kunna våldta en prostituerad och säga ”jag har betalt för sex”.
Kampen är lång, men det är europapolitikernas skyldighet att inse att det inte finns några lyckliga horor.

 

SOFIE WIKLUND
Rektor Brunnsviks folkhögskola
Artikeln är tidigare publicerad i Kommunalarbetaren och en längre version i Dala-Demokraten…

Två rörelser

Livet har väl alltid varit som ett lotteri. Alla kan inte vinna, bara ett fåtal. Så är det ock med våra pensioner. Vi satsar dem i ett spel, där vi låter börsmäklare, penningplacerare och en del skojare sköter vart insatserna ska läggas. Det här speletsyr i relief till två tydliga rörelser i Sverige och svensk politik. Den ena är den som nu kallar sig Alliansen. Högern har kallat sig olika saker genom tiderna. Men rörelsen har skarpa konturer. Livet är ett lotteri och ska så förbli. Hindra inte de starka (och rika), ty låter vi dem hållas ska smulor falla ned till oss alla. Skyddet för och stödet till dem som förlorar i livets lotteri (vilket i slutänden är de flesta av oss) ska vara minimalt, så de/vi inte förlorar motivationen att försöka bli rika och framgångsrika. Men alla kan inte bli det, för då skulle rikedomarna inte räcka till de rikaste. Så förblir fattigdomen.Den andra rörelsen är den till vänster, där Socialdemokraterna har varit

ledande under alla år. Livet är ett lotteri men vi försöker med alla medel se till att människor inte halkar efter. Alla ska tillförsäkras ett gott liv även de som förlorar. Det kostar mer och kräver mycket mer omfördelning av rikedomar. Den rörelsen kommer att vinna i längden.

Båda rörelserna anser sig ha den rätta lösningen på samhällets frågor. Men fram till den dagen och tiden – vågar vi Socialdemokrater peta på de rika och mäktiga och vågar Alliansen utmana oss mindre bemedlade ännu mer?

Anders Pettersson

anders.pettersson@abf.se

Skälen till KFs brakförlust?

Nyligen presenterade KF sitt ekonomiska resultat för 2011. Det blev ett katastrofresultat. Över en miljard i förlust.

Vad beror detta på? Är det fortsatt bristande konkurrenskraft från Coopenheterna?

Nej, den här gången är det KFs märkliga utspel förra året, att återbäringen ånyo infördes.

Återbäring är den del av ett överskott i en ekonomisk förening som delas ut till medlemmarna, det vill säga, ägarna. Om återbäringens storlek fattas naturligtvis beslut först när bokslutet är klart och inte under löpande år. Då vet ju ingen hur stort det eventuella överskottet blir*.

KFs nya ”återbäring” – ju mer du handlar för desto högre procentsats – strider mot de gamla principerna. Den procentsats som beslut fattades om, t ex 3 % förr i världen, gällde oavsett hur mycket medlemmen handlat för.

KFs nya ”återbäring” är inget annat än en helt vanlig RABATT . En RABATT, som du finner i vilken detaljhandelskedja som helst.

Nu när bokslutet är klart och visar en förlust på över en miljard kronor, visar det sig att detta i stort sett är den miljard som KF delat ut i sin nya ”återbäring”.

Hela idén är vilseledande marknadsföring, men främst ett vilseledande av ekonomiska begrepp.

Om man i denna tragedi vill vara lite spetsfundig kan man med all rätt påstå att KF delar ut sin ”återbäring” i relation till sin förlust. Och det var väl inte meningen.

LENNART HÖGMAN

* Ur lag om ekonomisk förening:

10 kap. Överskottsutdelning och annan användning av föreningens egendom

1 § Föreningens medel får betalas ut till medlemmarna endast i form av överskottsutdelning, återbetalning av medlemsinsatser enligt 4 kap., utbetalning vid nedsättning av medlemsinsatsernas belopp och utskiftning vid föreningens likvidation.
Med överskottsutdelning avses i denna lag
1. gottgörelse i form av efterlikvider, återbäringar eller liknande som grundas på rörelsens resultat utan att ha räknats in i redovisade årsresultat, och
2. utdelningar från redovisade årsresultat i form av medlemsåterbäring eller på annat sätt (vinstutdelning).

Lyssna och lyssna

Som Fröken Smilla sade i boken Fröken Smillas känsla för snö: Mycket få människor vet hur man lyssnar. Deras brådska drar dem ut ur samtalet eller för de ett inre samtal om hur de ska förbättra situationen eller så förbereder de hur de ska in när du slutar tala och det är deras tur på scenen.

I den andra änden finns den lärande dialogen. Om man tänker sig en skala så kan en politisk debatt (live) vara den ena änden, illustrerat av Fröken Smillas ord. I den andra änden finns t ex samtalet i en bra studiecirkel.

I debatt är svaren redan givna. Det gäller för de som debatterar att presentera sin sanning på ett så bra sätt som möjligt för att vinna. I cirkelns samtal sker ett ömsesidigt lärande. När den fungerar som allra bäst har deltagarna inställningen att alla de andra i cirkeln har något att lära just mig. I den politiska debatten finns inget sådant perspektiv.

Konsten att debattera har funnits sedan urminnes tider. Den moderna dialogens pedagogik har inte funnits så länge. Studiecirkeln har funnits i snart 100 år. Men jag tror dialogen och studiecirkeln har framtiden för sig.

Anders Pettersson

anders.pettersson@abf.se

Det livslånga lärandet börjar i förskolan

Mer än 90% av barnen mellan 1-5 år tillbringar en mycket stor del av sina liv i förskolan. Det är unikt och det har gått snabbt. Forskningen visar tydligt att en förskola med god kvalitet har stor betydelse för hela barnets utveckling; socialt, känslomässigt och kognitivt. Det är också bevisat att en förskola med dålig kvalitet skadar barnen.

För sin utveckling och sitt lärande måste barn ha trygghet och kontinuitet till vuxna som är engagerade i barnet och lyhörda för barnets behov.

Jag önskar att förskolan gavs goda förutsättningar att ta vara på och utveckla den enorma möjlighet som verksamheten har. I förskolan möts barn från olika familjer ofta med helt olika bakgrund och olika kulturer. En viktig del av folkbildningen borde vara att ge kunskaper om barns behov, om vad barn behöver för att utvecklas väl, få en positiv självkänsla och se sig själv som en viktig person i ett sammanhang. Hur barn mår idag påverkar hela samhället i morgon. Det angår oss alla hur barnen har det.

Det skrämmer mig att vi trots goda kunskaper om vad barn behöver, försämrar förutsättningarna för barnens utveckling genom att barngrupperna blir allt större.  Nu kan barn som är 1 och 2 år vistas i grupper med över 20 barn. Fritidshem kan ha närmare 100 barn i en grupp samtidigt som det finns fritidshem med 20 barn i gruppen. Skolverket och Skolinspektionen slår ner på detta år efter år utan att det sker en positiv förändring.

Nu vänder sig många föräldrar till beslutsfattarna med protestlistor för att visa sitt stora missnöje.

Må de lyckas!

 

Gunilla Niss

Psykolog

ABFare

Oslo

Går runt och tittar i Oslo denna vackra förvårsdag. Går på Östkanten och nynnar på sånger av Lillebjörn Nilsen, Finn Kalvik, Cornelis Wreeswijk och Fred Åkerström. Oslo är inte som då, men charmen finns kvar här och där.

Plötsligt är jag omringad av poliser med gula västar, militärliknande polisbilar och kravallutrustning. De är på helspänn.

En absurd situation. Massor med människor, inhemska såväl som turister går runt och shoppar på Karl-Johan och dess sidogator. Samtidigt demonstrerar grupper mot islamiseringen i Norge. Runt omkring formerar sig motdemonstranter. Polisen förväntar sig oroligheter.

Lite längre bort på Karl-Johan sitter några slitna gatumusikanter och filar på dragspel, en religiös grupp propagerar mot aborter och en annan för att ingen har monopol på Gud, en grupp protesterar mot avrättningar i ett annat land.

En absurd situation. Det känns som att gå på Kiviks marknad. Alla bjuder ut sina produkter eller event. Det gäller att synas och höras. Rätt ögonblick, rätt tonläge och rätt plats vinner.

Det var inte detta Oslo mina trubadurer sjöng om. Men jag tror de såg det komma.

Oslo sticker inte ut, staden är bara så liten att allt syns. Och det är mycket lärorikt.

Anders Pettersson